April

Nybörjarspalten – April

Av Curt Augustsson

I TV programmet Fråga Lund, ställdes en gång frågan om människan har någon egentlig uppgift i det ekologiska systemet. Svaret var, lite lakoniskt, att vår enda uppgift är att föra generna vidare. Men, sade de lärde, man kan ha mycket roligt under tiden. Om bina har roligt eller inte, är en fråga som vi inte lär få svar på, men att de fyller sin plats i det ekologiska systemet därom råder inget tvivel.

Binas näringsbehov

För att leva och utvecklas behöver bina, liksom alla andra levande varelser, näringsämnen. Till näringsämnena räknar vi proteiner, fett, kolhydrater, vitaminer och mineraler. Dessutom behövs så klart vatten. Proteiner eller aminosyror finns i naturen i olika former. Binas proteinkälla är pollen. Pollen kallas också för frömjöl, och är växternas sädesceller. Denna näringskälla ger inte bara proteinbehovet, utan även fett, vitaminer och mineraler. Näringsvärdet i pollenkornen varierar från växt till växt. En del pollensorter saknar helt värde för bina t.ex. gran och tall. Andra pollenkorn består av ett tunt skal utan innehåll t.ex. äpplesorten Gravensteiner och päronsorten Moltke.

Varje bi förbrukar, under sin tid från ägg till färdig insekt, styvt 100 mg fullvärdigt pollen. Det betyder ca 30 kg pollen för ett samhälle under ett år. En full pollenlast för ett bi innebär ca 10 mg. En enkel beräkning ger att det fordras omkring 3 miljoner resor för att täcka behovet. En bra drottning lägger ca 2000 ägg per dygn. Då behövs det 1 pollenlastat bi i sekunden under 8 timmar för att klara dagsbehovet av pollen. En äppleblomma lämnar ungefär 1,5 milligram pollen. Med hjälp av dessa siffror, tror jag att var och en förstår vilken enorm betydelse bina har för växternas frösättning och fortlevnad. Det är ju bara bin som övervintrar i stora samhällen, och har resurser för pollinering så här på vårkanten.

Men nu var det ju inte bara pollen som bina behövde för livets uppehälle. De måste ha kolhydrater också. Dessa får de från nektar som blommorna avsöndrar, eller från den sockerhaltiga vätska som vissa blad och barrlöss producerar.

Bina samlar nektar i den så kallade honungsblåsan, vilken kan rymma upp till 70 mg nektar. Detta kan jämföras med biets egen vikt på 100 mg. För att fylla honungsblåsan, kan det behövas mer än 1000 blombesök. Detta kan ta ungefär en timma i anspråk. En bra dag kan ett bi samla knappt ett gram nektar.

Sockerhalten i nektarn varierar kraftigt mellan olika blomsorter, men medelvärdet är omkring 40-50%. Nektarn torkas och omvandlas med hjälp av enzymer till honung. Honung innehåller minst 80% socker i form av druv och fruktsocker. Detta skall jag skriva om i en senare spalt som skall handla om just honung. Det går åt en hel del honung för samhällets eget behov. Riktigt hur mycket kan vara svårt att säga, men det kan vara mellan 50 och 100 kg. Överskottet lagras för vintern.

Det är detta överskott som biodlaren kan skörda som honung. Givetvis måste han betala tillbaka i form av sockerlösning, annars skulle bina svälta ihjäl. Vatten räknas inte som näringsämne, men binas behov av vatten är mycket stort. Vatten användes för att späda ut lagrad honung vid tillverkning av larvfoder. Dessutom kan bina sänka temperaturen i kupan, om det skulle bli för varmt, genom att sätta av vattendroppar på vaxkakorna. När vattnet avdunstar åtgår energi i form av värme. På så sätt sjunker temperaturen i kupan. Ett samhälle förbrukar omkring 30 liter vatten på en säsong. Det är bra om det finns vatten i närheten av bikuporna. Om inte, måste biodlaren ordna med detta på något sätt.

Det skulle inte vara särskilt ekonomiskt för bisamhället om varje bi skulle flyga omkring och leta efter nektar, pollen och vatten. Därför har bina ordnat det så sinnrikt att de har ett språk med vars hjälp de kan meddela övriga dragbin vart de skall flyga för att hitta näring eller vatten. Bina kan naturligtvis inte tala med varandra, utan språket är mycket exakta rörelsesignaler i kombination med dofter från t.ex. den aktuella blomman. När ett bi hittat en bra nektarkälla, fyller det honungsblåsan och flyger till kupan. Här stöter det upp en del av nektarn så att kamraterna kan bedöma kvaliteten och känna doften. Därefter börjar biet att dansa på vaxkakan. 0m blommorna är mer än 50 meter från kupan utför biet en rörelse som kalla vippdans. Biet rör sig i ett mönster som kan liknas vi en tillplattad åtta. Under den rätlinjiga delen (mitten på åttan) av dansturen, vilken upprepas många gånger, vippar biet kraftigt med bakkroppen. Tempot på dansen visar avståndet till blommorna. Lutningen på den rätlinjiga turen i förhållande till lodlinjen i kupan, översätter bina till flygvinkel i förhållande till solen. Informationen i dansen är så perfekt, att det dansande biet till och med kompenserar för vindavdrift och motvind.

Hur ser det ut i kupan?

I början av april har det som regel varit några fina dagar med temperatur upp till 10 grader i skuggan. Det är nu som naturen vaknar på allvar, och de flesta biodlare i våra trakter har sett bina flyga till krokus och andra tidiga blommor. Det är inte utan att det kliar i fingrarna för att öppna kuporna och hälsa på bina. Men det får stanna vid tanken. Mina samhällen fick 20 kg socker i höstas, så det lär inte vara någon brist på foder. För övrigt behöver man inte öppna kupan så här års för att veta att allt står rätt till. En titt på hemvändande bin räcker oftast. Ett lugnt beteende på flusterbrädan och stora pollenklumpar på bakbenen visar tydligt att bina har en drottning som börjat sin äggläggning.

Vårundersökning

I slutet på april brukar det vara dags att göra en ordentlig undersökning. Det är alltid en högtidsdag för biodlaren, när han tänder rökpusten första gången för året och går till kuporna. Men man skall inte störa bina mer än nödvändigt vid denna tid, så använd inte röken i onödan. Det man vill veta vid den första undersökningen är om det finns tillräckligt med foder (eller kanske för mycket), om det finns äggläggande drottning och om bina verkar friska. För biodlaren tar det kanske två minuter att få svar på dessa frågor. Man behöver inte leta reda på drottningen, det räcker med att se ägg eller larver. Om man var frikostig med socker i höstas, kan det vara nödvändigt att ta bort någon foderkaka för att ge drottningen utrymme för äggläggning. Om något gått på tok dvs det finns ingen drottning, så förena samhället med ett som har drottning. Av försiktighetsskäl lägger jag alltid ett spärrgaller emellan.

När sälgen börjar blomma, sker det en snabb utveckling i kupan. De ägg som läggs i slutet på april kommer att vara de bin som skall ta vara på mitt huvuddrag dvs vildhallon. Tyvärr är det vanligt att vädret ställer till problem. Blir det kallt så minskar drottningen på äggläggningen.

Apropå tända rökpusten. De flesta trädgårsmästerier säljer torvblock för trädgårdsanläggningar. Ett torrt block är lätt att såga ner till lagom stora bitar för rökpusten. Billigt och bra.

En varm dag med kraftigt drag på sälg, är ett utmärkt tillfälle att leta efter drottningen om det är nödvändigt. Det är relativt lite bin hemma så hon är lätt att hitta. Är hon inte märkt med färgprick, så gör det nu. Innan hon släpps tillbaka så spraya kallt vatten på henne. Då rör hon sig lite trögare, och det är ingen risk för att bina kastar sig över henne.

Drivfodring

För att minimera effekterna av dåligt väder, så kan man ”lura” bina att tro att det inte är så dåligt trots allt. Genom att ge bina små doser av socker- eller honungslösning, simuleras ett nektarflöde. Detta kallas för drivfodring. Fodret skall som sagt ges i små doser. Själv använder jag honungsburkar, där jag gjort några små hål i locket. Över foderbrädans hål sätter jag fast ett bitätt nät. Det skall vara spänt så att burklocket ligger an. Varje morgon får bina ca 2dl av 50% honung i vatten. Detta motsvarar 40% socker. Det är inte helt riskfritt att drivfodra. Bisvaga samhällen kan tex överge yngel om det blir riktigt kallt. Bimassan räcker inte till för att hålla värmen i hela yngelklotet. Vidare finns alltid risken för röveri. Om man upptäcker att röveri pågår, vilket syns på en ovanligt kraftig flygaktivitet, så gäller det att handla snabbt. Det är sällan det hjälper att minska flusteröppningen hos det rövade samhället. Själv gör jag följande: Jag försöker lista ut vilket samhälle som rövar. På detta plockar jag bort täckbrädorna och lägger på ett tidningspapper med ett par små hål. Ovanpå pappret lägger jag ett spärrgaller. Sedan sätter jag på det rövade samhället. Det som vanligtvis händer är att det svaga samhället på toppen utvecklas fint. Efter ett par veckor flyttar jag det hela åt sidan och ställer toppsamhället på platsen. Flygbina kommer nu att hamna i det svagare toppsamhället, som då oftast behöver mer utrymme.

Grundreglerna för drivfodring är 1. Drivfodra bara när det finns pollen att hämta. 2. Drivfodra bara starka samhällen. 3. Se till att bina får vatten. 4. Se till att drottningen har plats för äggläggning.

Foderram

För att gå händelserna lite i förväg, så är det på det viset att äggläggningen kan behöva stimulans under andra delar av säsongen. Bina är mycket känsliga för avbrott i nektar och pollenflöde. En enda dags avbrott på grund av regn eller storm bromsar äggläggningen. Detta är binas sätt att överleva. Ett utmärkt sätt att underhålla bina är att ge dem en foderram med torrt socker. Det torra sockret används bara när det behövs. Det lagras inte i inverterad form som foder, och hamnar alltså inte i skattlådorna.

Alla biodlare bör ha lika många foderramar som samhällen. Jag gör mina foderramar på följande sätt:
Ta bort alla avståndsstift från en ram. Lägg ramen på en masoniteskiva som är lika bred som ramens överlist. Rita av ramen med blyertspenna på masoniten. Stryk lite trälim på överlistens överskjutande delar. Vänd masoniteskivan och lägg den på ramen. Spika mellan strecken som ritades, i överlisten sätts bara en spik i varje överskjutande del. Såga av överlisten jäms med sidolisternas insida. Såga bort masonite bitarna som sticker utanför sidolisterna. Gör andra sidan på samma sätt. Sätt på sidoavstånds stift i nederkant.

Ta bort en av de bakre ramarna i yngelrummet och häng dit foderramen. . För att få igång foderramen fuktar man sockerytan med lite vatten.

En LN ram rymmer 1,6 -och en Svea 1,8 kg socker