Juli / Augusti

Nybörjarspalten – Juli / Augusti

Av Curt Augustsson

Nu har vi äntligen kommit till den tid då det börjar bli dags att tänka på honungsskörden. De biodlare som haft sina samhällen i närheten av höstraps, har förmodligen slungat honung för en tid sedan. Om inte har de problem att vänta. Det är nämligen så att oljeväxternas nektar har en så hög halt av druvsocker att honungen kan kristallisera i vaxkakorna. Sådan honung måste tas om hand med en gång efter dragets slut. Vi andra som inte haft sådant drag, kanske just har eller står i begrepp att skörda. Vill man utnyttja binas samlarförmåga, är det en god ide att slunga så snart honungen är täckt eller ca en vecka efter dragets slut. När bina fått tomt i förrådet ökar samlarivern. Förutsättningen är förstås att det finns något att hämta. Hos mig är hallondraget slut Nästa stora drag är förhoppningsvis från linden. Lind blommar rikligt varje år, men det är inte alltid det visar sig i bikupan. Vi får se hur det blir i år. Lindhonung har en mycket speciell arom, något åt pepparmint.

Vad är egentligen honung, denna naturprodukt som människorna njutit av sedan urminnes tider? Rent definitionsmässigt är det enkelt. Honung är den produkt som bin bereder av nektar eller andra växtsafter.

Förr stod det ”äkta” honung på etiketten, men eftersom det inte finns någon oäkta honung, så är det onödigt att poängtera detta. Visserligen kan man tillverka produkter som liknar honung, men likväl är det bara binas produkt som får kallas så.

Nektar är en sockerhaltig vätska som bildas i blommornas nektarium för att locka till sig insekter. Nektariet är placerat så att insekten måste beröra ståndare och pistill för att nå nektarn. Det är så pollineringen går till. Nektar består oftast av flera sockerarter.

Andra växtsafter då? Det kan i princip vara två saker. Antingen saft från bär eller frukter eller sav från träd. Safter kan bina komma åt från t.ex. övermogna hallon eller plommon. Sockerhalten är visserligen hög, men det brukar inte ge något större tillskott i honungsskörden. I bland ser man honungsceller som är fyllda med röd honung. Det är inget annat än omvandlad hallonsaft. I Alingsås fick man en gång på 50-talet rikligt med röd honung. Det väckte viss uppståndelse som alla förstår. Analyser gjordes och flera specialister var inblandade. Till sist fann man orsaken. En karamelltillverkare hade misslyckats med ett kok, och slängt det hela på tippen. Detta var smaskens för traktens bin.

Trädens sav kan bina inte komma åt av egen kraft. Men med lite hjälp går det. Hjälpen kommer från blad- och barrlöss. Dessa insekter har en sugapparat som kan komma åt silrören där trädets sockerhaltiga sav tränger fram. Lössen kan inte tillgodogöra sig allt som den tar in. En del passerar och droppar ut på barr eller blad. Där kan bina slicka i sig. Vätskan som droppar från lössen kallar vi honungsdagg.

Binas enzymer omvandlar det socker de för hem till kupan till druv och fruktsocker, två enkla sockerarter som kemisterna säger. Det vatten som finns i nektarn eller honungsdaggen avdunstar bina till dess att sockerhalten är 80% eller mer. Detta är nödvändigt för att inte sockret skall komma i jäsning.

Förutom druv- och fruktsocker innehåller honung små mängder av proteiner, enzymer, vitaminer, mineralämnen samt doft och smakämnen. Med hjälp av modern analysutrustning har man lyckats finna omkring 180 olika substanser i honung. Varje blomsort har sin speciella sammansättning av doft och smakämnen. Detta betyder att honung från olika bigårdar får olika smak, beroende av tillgången på olika blommor. SBR honung från Mantorp, smakar i stort sett likadant år från år. Det beror på att honung från hela landet blandas innan den tappas på burk. Köper man sin honung direkt från en biodlare, kan smaken variera från ett år till ett annat, ja till och med under säsongen om han skördat flera gånger. Färgen på honung kan variera från nästan vit till mycket mörkbrun. Det hänger också samman med blommorna. Försommarhonung är som regel ljusare än honung som bina tillverkat av höstens flora. Exempel på ljus honung är sådan från oljeväxter som raps och rybs. Hallonhonung är också en ljus honung. Honung från ljung som blommar på hösten, är däremot mörk.

Alla sorters honung är flytande och genomskinliga från början. En tid efter skörden börjar druvsocker att kristallisera ut från honungen. Man säger att honungen kanderar. Genom att göra vissa insatser under kanderingen, kan biodlaren påverka den slutgiltiga konsistensen. Målet är att få honungen mjuk och bredbar med små fina kristaller som känns lena på tungan.

Honung är den mest energiladdade naturprodukten vi har. Dess innehåll av druv- och fruktsocker omsätts snabbt i kroppen till bränsle för musklerna. Den bästa sportdrycken gör man av ett par matskedar honung i en liter vatten. Lite pressad citron gör smaken läskande i värmen. Vad vi kanske inte tänker på när vi njuter av den goda honungen, är det otroliga arbete bina lagt ner för att producera densamma. För att tillverka en enda tesked, fordras mellan 1000 och 1500 blombesök.

Honung är ju ett livsmedel och skall naturligtvis behandlas som ett sådant allt ifrån skörd till försäljning. För all hantering av livsmedel ställs stränga krav på hygien. Biodlaren måste hela tiden tänka på att skydda honungen från påverkan som kan försämra kvaliteten.

Honungshanteringen kan delas upp i följande moment:

  • Skörd
  • Transport till slungningsrum
  • Slungningsrum och material
  • Klädsel
  • Avtäckning
  • Slungning
  • Silning
  • Skumning
  • Rörning
  • Ympning
  • Tappning
  • Förvaring
  • Försäljning

Eftersom alla dessa moment, utom möjligen det sista, är kvalitetspåverkande så går vi igenom dom från början.

Skörd

Det finns flera metoder att ta honungsramarna från bina. För sommarhonungen använder jag en enkel bitömmare som jag placerar mellan två samhällen. Ni minns min långa bänk med plats för tre samhällen men där det bara står två. Bitömmaren består av en masonitskiva med en 15 mm hög list runt om. Den främre listen är lite kortare så att det blir ett hål vid var sida där bina kan krypa ut. Hålen kan vara ca 10 mm breda. Jag ställer på skattlådorna från båda samhällena på bitömmaren, och lägger på ett lock. Dagen efter är lådorna så gott som tomma på bin. Senare på säsongen är denna metod lite riskabel. Bristen på nektar i naturen gör att bina söker allt som finns. I stället för att bli tömda på bin, kan skattlådorna bli tömda på honung. Då är det bättre med en bitömmare med ventiler. Den sätter man under lådan som skall tömmas.
En annan metod är att borsta bina av kakorna. Om kakorna är helt täckta är det inga hygieniska problem, men att borsta med allehanda verktyg över öppen honung kan knappast vara hygieniskt.
Honungsramar får aldrig ställas på marken. I och på jorden finns bakterier som kan trivas i honung.
Använd inte rökpusten för att driva bort bin från skattlådorna. Röken innehåller massor av sot som fastnar på öppen honung. Röken innehåller dessutom en mängd otrevliga ämnen som kan absorberas av honungen.

Transport till slungningsrum

Bifria ramar skall transporteras i täckta lådor till slungningsrummet. Har man valt att borsta av bina vid skattningen, så bör man ha en låda med botten och skjutbart lock. Ett annat sätt är att skruva fast en botten på en skattlåda och fästa ett lock med gångjärn. Innan bottenskivan sätts fast lägger man en 10 mm list på lådbotten. Då hänger ramarna fritt även om det finns lite vaxbygge undertill.
Mellanlagra aldrig honungsramar i källare eller andra kalla fuktiga ställen. Fukt kommer då att kondensera på honungen och vattenhalten stiger.

Slungningsrum och material

Slungningsrummet skall vara fullständigt rengjort innan honungsramar tas in. Allt material som skall användas dvs slunga, silar, spänner, avtäckningsverktyg etc skall vara nydiskat. Se till att fönster är försedda med myggnät om de skall öppnas.
Planera slungningsrummet så att du får korta transportvägar mellan honungsramar-avtäckning-slunga-silning.

Klädsel

Vid all hantering av honung skall rena luddfria kläder användas. Mössa bör alltid användas. Den som tycker detta är onödigt rekommenderar jag att lägga en spegel på golvet och hålla huvudet över. Ruska runt lite i håret. Det som ligger på spegeln vill ingen ha i honungen.

Avtäckning

Avtäckningen gör man som hobbybiodlare med avtäckningsgaffel eller avtäckningskniv. Dom stora biodlarna använder en avtäckningsmaskin för att få upp kapaciteten. Den öppna honungsytan är känslig för fukt och ämnen med stark lukt. En gyllene regel är att inte ha öppna vattenytor i slungningsrummet. Behöver man diska t.ex. en sil under arbetets gång, så är det bättre att göra det någon annanstans. Täck av ramar med samma hastighet som du slungar. Bygg inte förråd av avtäckta ramar.

Slungning

Om man breder ut ett tunt lager honung på en skiva och låter en fläkt blåsa över ytan ett tag, kommer man att att upptäcka att honungslukten försvinner. Det gör honungssmaken också. Detta beror på att det som ger den karakteristiska lukten och smaken är lättflyktiga aromatiska ämnen. En honungsslunga är som en stor fläkt, och honungen exponeras i ett tunt skikt. Det är alltså utomordentligt viktigt att slungans lock är på plats. Locket hindrar också dammpartiklar att sugas ner i honungen.

Silning

När jag silar honung använder jag tre silar. Först ett durkslag direkt under slungans avtappningskran, sedan grovsil och finsil. Durkslaget gör att jag oftast kan sila 70 till 80 kg utan rengöring av finsilen.
Silställningen skall vara sådan att det inte kan komma ner något skräp i honungskärlet. Här syndas det nog lite varstans. Vid honungsbedömningen (som du kan läsa om på annan plats i tidningen) hittar man ofta partiklar som hamnat i honungen efter silningen. Silställningen på tre ben är inte bra om man ställer den på honungskärlet. Ett bra silställ kan man göra själv av en spann med samma diameter som silens fläns. Butiker som säljer vinsatser har oftast en spann som rymmer 25 liter. Den har rätt diameter i botten. Skär av botten och kapa spannen på lämplig höjd. Ta en kryssfanerskiva som med gott mått täcker honungskärlet. Såga ut en rundel med samma diameter som spannen. Skruva fast spannen (resterna av den) med rostfri skruv. Sätt ett par listbitar på undersidan som styrning mot honungskärlet, så glider ställningen inte av. Lacka alla träytor så blir det lätt att göra rent.

Skumning

När den silade honungen stått ett par dagar i kärlet, är det dags att skumma den. Det som skall bort är de små vaxpartiklar som passerat finsilen och flutit upp på ytan. Tänk på kläder och mössa när locket tas av.
Det finns flera metoder. Själv brukar jag klippa en rondell av smörpapper vilken läggs på honungsytan och stryks ut. När man lyfter upp pappret följer skum och partiklar med. Gladpack går lika bra. Andra använder en sked. Man kan också göra så att man tappar av honungen till ett nytt kärl, och låta skummet bli kvar.

Rörning

För att honungen skall bli finkornig måste den röras under kanderingen. Rörningen kan göras för hand med träspak eller med ett speciellt verktyg som förs vertikalt genom honungen. Många använder en omrörare som drivs av en borrmaskin. Åter igen, tänk noga på att inget får komma ner i honungen. Rörverktygen skall vara som jag brukar säga, kliniskt rena. Borrmaskin bör renblåsas med tryckluft före användning. Det här är mycket jobb eftersom honungen behöver röras två gånger per dag under kanderingen.

Ympning

Ett alternativ till rörningen är ympning. Detta förutsätter dock att man har tillgång till ett utrymme som håller en temperatur så nära + 14° C som möjligt.
Man börjar med att göra en ympsats. Beräkna 2-3% på honungen. Ympsatsen består av 90% nyslungad honung och 10% finkristalliserad honung. Efter noggrann blandning ställs satsen i kylskåp. Var tolfte timma tar man ut satsen och rör den kraftigt. Omrörare och borrmaskin behövs om satsen är större än ett kilo. Efter ca två dygn är ympen färdig att användas. Den skrapas över i honungskärlet som måste vara försett med tappkran. Honungen skall vara rumstempererad. Nu rör man ordentligt så att ympsatsen fördelas. Tappa ur kranen ett par gånger och häll tillbaka. Låt kärlet stå ett par timmar så att luften stiger upp till ytan. Tappa honungen direkt på burk. Efter tappning ställs burkarna i utrymmet som håller ca 14° C. Kanderingen går på ca en vecka. Låt inte burkarna stå kvar för länge i kylan. Risken är att honungen släpper från glaset.

Tappning

Viktigt att tänka på är att glasburkarna som levereras i plastfilm skall förvaras med botten upp. När man skär upp förpackningen görs detta från bottensidan. Detta gör man för att vara säker på att eventuella glasflisor inte hamnar i honungen. När man lyfter burken tar man på utsidan och inte som i en nybörjarvideo jag såg för ett tag sedan, med tummen ner i burken. Om man tar tillbaks tomburkar från kunder, skall dom diskas. Lukta i dom så dom inte varit använda till något annat. Lock betraktar jag som engångsvara. Packningen är som regel slut samtidigt som honungen i burken. Lösa lock är inte dyra.
Använd luddfria kläder. Vicka inte på burken så att honung hamnar på locket, det ser inte trevligt ut.

Förvaring

Honung skall förvaras svalt, torrt och mörkt. Temperatur runt 11° C är perfekt. Luftens relativa fuktighet får inte överstiga 60%. Om inte locken är absolut täta, kan honungen ta upp vatten från luften om man ligger över 60%.

Försäljning

Eftersom honung är ett livsmedel så omfattas den av livsmedelslagen. Att tänka på är att honung som säljs över disk skall vara märkt med etikett. Etiketten skall bland annat visa producent, innehållsdeklaration och vikt.

Det här blev en lång artikel med många pekpinnar, men det ligger ju i alla biodlares intresse att vår produkt är uppskattad och omtyckt.

Jag önskar er alla en härlig sommar och en god honung.