ABiF i Media

Från föreningens bildande 30:e november 1941

Texten införd i Alingsås Tidning, och återges härmed med deras godkännande.

Biodlarmöte i Alingsås

Då i Alingsås ej funnits någon lokalförening av Sveriges Biodlares Riksförbund, sammankallades en del av biodlarna i Alingsås stad med omnejd i söndags för att försöka få en lokalförening till stånd. Mötet hölls i folkskolans naturkunnighetssal, och Sveriges Biodlares Riksförbunds v ordf. folkskolläraren Harry Petrén höll ett mycket intressant föredrag om binas historia. Han gick så långt tillbaka som till heroglyfernas tid, av vilka man kan se att man redan vid denna tid förstod att tillgodose sig honungen. Givetvis var det inte fråga om någon biodling i dess verkliga mening, utan man nöjde sig säkerligen med att uppspåra vildbin, och på ett eller annat sätt avliva dessa för att tillvarataga honungen.

Ett steg längre fram kommer vi till den tid, då svenskarna uppspårade vildbin som mestadels hade bon i ihåliga trädstammar. Dessa avsågades under och över boet, och så forslade man hem desamma. Därav har vi fått namnet bistock. Numera användes halmkupor och ramkupor, varav givetvis ramkupan är den mest praktiska. I denna kan man följa binas utveckling och lättare motarbeta sjukdomar mm. Den mest praktiska för nybörjaren är dock halmkupan, som är lättare att sköta och inte inbjuder till så många onödiga visiter i binas allra heligaste nämligen yngelrummet.

Talaren nämnde också de i Sverige mest använda biraserna. Det bruna nordiska biet är en god honungssamlare, om än lite svårhanterligt på grund av sin sticklystnad.

Det italienska biet är, vad det gäller sinnelaget, raka motsatsen till det nordiska. Det är fromt och lätt att hantera och sitter still på kakan då man för undersökningens skull tager upp denna ur kupan. Det italienska biet är en god sommardragare, men lämpar sig inte så bra som det nordiska i ljungdragstrakter. Korsning mellan dessa båda raser blir både nordiska och italienska överlägsna i det två första generationerna, men blir sedan mer sticklydsna än någon annan ras. Italienska rasen är svärmtrög, vilket den erfarne biodlaren anser vara en fördel, då samhället blir starkt härigenom och därför samlar mera honung.

Föredragshållaren berörde också det faktum, att biodlare, som av en eller annan orsak slutar med biskötsel, ibland låter sina kupor stå ute och öppna. Kanske har binas utdöende berott på sjukdom. Står då dessa kupor öppna, så söker sig svärmarnas spårbin dit och tager sedan med sig hela svärmen. Detta innebär att denna svärm blir smittad och sjuk. Andra bin, som av en eller annan anledning komma i beröring med dessa, bli också smittade, och sjukdomen sprider sig. På grund av den tomma kupan, och att svärmen flugit dit, har den rätte svärmägaren gått miste om densamma och härigenom gjort en kännbar förlust. Ännu en nackdel för tomma kupor med sig. finns det vax i kupan, är vaxmalen inte sen att taga detta i besittning och därigenom får den en utökning, som biodlare genom mycket arbete sökt förhindra. Som sagt ägaren till utestående tomma kupor gör sig skyldig till en osympatisk och straffbar maklighet genom att inte taga in desamma.

Efter föredraget skulle då lokalföreningen bildas. Herr Gustav Lanefors valdes till mötets ordförande och blev sedemera vald till lokalföreningens ordförande. Lokalföreningen fick namnet alingsåstraktens biodlareförening och fick redan vid starten en tillslutning av 16 medlemmar. Styrelsen fick därpå följande sammansättning: Ordf. Gustav Lanefors, Alströmergatan 5, Alingsås, v.ordf och sekr Ingemar Andersson, Gustav Adolfsgat 1, Alingsås och kassör Fridolf Andersson, Sveagatan 51, Alingsås.
Nyanmälningar mottages tacksamt och upplysningar lämnas av sekreterare och kassör.

Så långt om förhållanden 1941.

Låt oss gå tillbaka lite till!

I Alingsås Tidning den 26:e februari 1917, har vi hämtat följande:

Alingsåstraktens biodlareförening, lokal avdelning av Svenska biodlareföreningen, bildad 24:e februari 1917. 14 medlemmar och 57 bisamhällen inskrev sig.Styrelse: hovfotograf Kaleb Torin, ordföranden och korresponderande ledamot. Emil Stråhle, sekreterare, trädgårsmästare Emil Gabrielsson, kassör, fru Ragnhild Lindberg, Alex Gustafsson å Holmen med trädgårdsmästare Hjalmar Svensson å Vikaryd och A.A. Johansson å Lönnholmen som suppl.

Original från Alingsås Museum.

Tillstånd för publicering beviljat av A-ås Museum.

Tillbaka till nutid

I Internet World’s majnummer 1998, d.v.s. ett år efter starten av sidan,  fanns följande notis att läsa:

Vi hade då också ett diskussionsforum, vilket SBR senare förbjöd föreningarna att ha på sina hemsidor. Av de sex föreningar som hade hemsidor var vi den enda som hade diskussionsforum.

Även lite senare har vi varit omnämnda i pressen

Biet – en nyttomaximerare