Megachilidae, solitärbin

Inom gruppen Megachilidae finns flera arter som tilldragit sig intresse.Framför allt gäller det pollinering av vissa odlade grödor. Trots att det är solitärbin, dvs de bildar inte samhällen, kan man tekniskt ordna så att man får stora ”kolonier” och på så sätt forsla ut dem till de grödor som skall pollineras.

Megachile

Tapetserarbin, bladskärarbinTapetserarbin, bladskärarbin. Namnet har släktet fått av att de skär ut delar av blad. Dessa används för att bygga cller där äggen läggs.Bladskärarbin förekomer över hela världen, de flesta arterna dock i tropikerna. I Dansk Fauna (1921 ) anges 9 arter:

  • Megachile analis Nyl.
  • Megachile apicalis Spinola
  • Megachile argentata Fabr.
  • Megachile centuncularis L
  • Megachile circumcintcta Kirby
  • Megachile lagopoda L
  • Megachile maritima Kirby
  • Megachile nigriventris Schenck
  • Megachile willughbiella Kirby

Nyare källor uppger att det i Sverige finns 7 arterI Artdatabankens rödlista (maj 2000) uppges att Megachile maaci har försvunnit och att Megachile lagopoda samt Megachile ligiseca är missgynnade.

Megachile rotundata
(alfalfa leafcutting bee) är ett bladskärarbi som fått stor betydelse som pollinatör av luzern (Medicago sativa ), åkersenap (Brassica campestris) och ärtväxter.

Megachile pluto, Wallace’s  bee.
Ett bi som kan vara värt några rader.
Alfred Russel Wallance 1823-1913 var en upptäcksresande av det klassiska slaget. Han tillbringade fyra år i Amazonas och förlorada så gott som alla insamlade data när fartyget 1848 fattade eld på hemvägen. Wallence och besättningen räddades dock efter tio dagar i en livbåt.

1854-1862 genomförde han sammanlagt 70 expiditoner i Malaysia och Indonesien. Han samlade in exemplar av drygt 125 000 arter. Många tidigare okända.

Bland de exemplar han hemförde var bland annat M. pluto. Senare expiditioner till samma område kunde inte återfinna biet och trodde att det var utdött. Inte ens lokalbefolkningen kände till biet.

Drygt 120 år senare (1981) fann Adam Messer sex samhällen av biet. Det var så sällsynt att inte ens lokalbefolkningen hade sett samhällen tidigare. Biet har sina samhällen inne i befolkade termitbon uppe i träden

Coelioxys
I Sverige finns 8 arter av släktet Coelioxys, Kägelbin. Dess larver lever som parasiter på bl.a.bladskärarbins larver.

Osmia

Murarbin
Familjen Osmia omfattar ca 500 arter och förekommer främst i den norra tempererade zonen.

De bygger sina bon ihåligheter i lera. Gamla insektsbon är också populära. Det är lätt att odla om man tillhandahåller material med lämpliga hål. Honan lägger upp ett förråd av föda i hålet samt lägger ett ägg på födan och täcker sedan cellen med en plugg av lera. Därefter fortsätter hon med nästa cell, och nästa cell på samma sätt tills hålet är fullt. I cellen kläcks ägget, larven växer upp och förpuppar sig . Efter att ha övervintrat i den fortfarande täckta cellen kryper den ut nästa vår som färdig insekt.

I Sverige förekommer t.ex O.rufa, det röda murarbiet upp till Uppland och lokalt i södra Sverige O.bicolor, det tvåfärgade murarbiet.

I Norden finns troligtvis följande arter av släktet Osmia:

  • Osmia adunca ( Panz.1798)
  • Osmia aurulenta ( Panzer 1799)– guldmurarbi.
  • Osmia bicolor ( Schranck 1781)– det tvåfärgade murarbiet
  • Osmia coerulescens ( L.1758)
  • Osmia fulviventris Panz.
  • Osmia maritima( Friese 1885)– havsmurarbi
  • Osmia niveata (Fabricus 1804)– (inget svenskt namn)
  • Osmia brevicornis ( Fabricus 1798)
  • Osmia pilicornis( Smith.1846)
  • Osmia rufa( L 1758)– det röda murarbiet
  • Osmia svenssoni– fjällmurarbi
  • Osmia uncinata (Gerst.1869)
  • Osmia ventralis Panz.
  • Osmia xanthomelaena ( Kirby.1802) – (troligtvis försvunnen)

Vissa arter som tidigare redovisats som Osmia har förts till annat släkte t.ex.

  • Osmia parvula Defour et Perris– Hoplitis leucomelana (Kirby 1802)
  • Osmia leucomelaena Kirby– Hoplitis claviventris (Thomson 1872)
  • Osmia spinolae Schenck – Hoplitis anthocopoides (Schenck 1853)

Artdatabanken angav i maj 2000 att Osmia maritima är sårbar och att Osmia pilicornis.är missgynnad samt att Osmia xanthomelaena har försvunnit.

I maj 2007 angav samma källa att Osmia maritima är starkt hotad och att antalet individer toalt kan uppskattas till 50 st.. Osmia aurulenta är missgynad, även om populationerna på Öland och Gotland är relativt stabila.

När det gäller Osmia niveata och Osmia svenssoni saknas tillräckliga uppgifter för att man skall kunna avgöra hotbilden.

När det gäller Osmia pilicornis finns inga uppgifter 2007.

I familjen Osmia finns också solitärbin som fått kommersiell betydelse som pollinatörer.

Murarbin och pollinering
Stora förhoppningar ställs i USA om att använda Osmia ribifloris som pollinatör vid blåbärsodlingar.

Osmia lignaria (Orchard Mason Bee) bygger sina bon i håligheter i lera. Gamla insektsbon är också populära. Det är lätt att odla om man tillhandahåller material med lämpliga hål. Honan lägger upp ett förråd av föda i hålet samt lägger ett ägg på födan och täcker sedan cellen med en plugg av lera. Därefter fortsätter hon med nästa cell, och nästa cell på samma sätt tills hålet är fullt. I cellen kläcks ägget, larven växer upp och förpuppar sig och kryper ut som färdig insekt nästa vår.

Eftersom dessa murarbin kommer fram tidigt på våren är de goda pollinatörer för tidiga grödor.

Osmia cornifrons (Radoszkowski). introducerades i USA från Japan 1977. Det har visat sig vara en minst lika bra pollinatör av Brassica sp som vårt vanliga bi.

Sammanställt av Rune Hedberg