Uppdaterad 2015-07-10

 

Det finns cirka 300 arter av humlor i världen. Humlor finns främst i den norra tempererade zonen och väldigt få arter finns i Sydamerika och den Indiska arkipelagen. Undantaget är Bombus ruderatus , som framgångsrikt introducerats på Nya Zeeland för att pollinera klöver. Därifrån har det sedan förts vidare till Sydamerika.

Bombus

Alla känner vi igen en humla och vet hur den ser ut. Det finns dock ett antal olika arter av humlor. Tidigare skiljde man mellan vanliga humlor (Bombus) och snylthumlor  (Psithyrus) . Idag förs samtliga till Bombus. ( Mera om snylthumlora längre ner)

I Sverige finns (troligtvis) följande arter av humlor:

Latin	Svenskt namn
Bombus
Bombus lucorum (Linaeus 1761)	Ljus jordhumla
Bombus magnus (Vogt 1911)	Kragjordhumla
Bombus sporadicus (Nylander 1848)	Nordjordhumla
Bombus terrestris (Linaeus 1758)	Mörk jordhumla
Bombus cryptarum	Förväxlad jordhumla
Alpigenobombus
Bombus wurfleini ssp mastrucatus (Gerstaecker 1869)	Tjuvhumla
Kallobombus
Bombus soroeensis (Fabricius.1776)	Brynhumla
Cullomanobombus
Bombus cullumanus (Kirby 1802)	Stäpphumla
Pyrobombus
Bombus cingulatus (Wahlberg 1855)	Taigahumla
Bombus hypnorum (Linaeus.1758)	Hushumla
Bombus jonellus (Kirby 1802)	Ljunghumla
Bombus lapponicus (Fabricius 1793)	Lapphumla
Bombus moniticola (F.Smith 1849)	Berghumla
Bombus pratorum (Linaeus 1761)	Ängshumla
Melanobombus
Bombus lapidarius (Linaeus 1758)	Stenhumla
Alpinobombus
Bombus alpinus (Linaeus 1758)	Alphumla
Bombus balteatus (Dahlbom1832)	Fjällhumla
Bombus hyperboreus (Schönherr 1809)	Tundrahumla
Bombus polaris (Curtis 1835)	Polarhumla
Megabombus
Bombus consobrinus (Dahlbom 1832)	Stormhattshumla
Bombus hortorum (Linaeus 1761)	Trädgårdshumla
Bombus ruderatus (Fabricius. 1775)	Gräshumla
Thorachobombus
Bombus humilis (Illiger 1806)	Backhumla
Bombus muscorum (Linaeus 1758)	Mosshumla
Bombus pascuorum (Scopoli 1763)	Åkerhumla
Bombus ruderarius(Müller 1776)	Fälthumla
Bombus sylvarum (Linaeus 1761)	Haghumla
Bombus veteranus (Fabricius 1793)	Sandhumla
Subterraneobombus
Bombus distinguendus (Morawitz 1869)	Klöverhumla
Bombus subterraneus (Linaeus.1758)	Vallhumla

Snylthumlor

Psithyrus
Bombus rupestris (Fabricius 1793)	Stensnylthumla
Ashtonipsithyrus
Bombus bohemicus (Seidl 1837)	Jordsnylthumla
Bombus vestalis (Geoffroy 1785)	Sydsnylthumla
Allopsithyrus
Bombus barbutellus (Kirby 1802)	Trädgårdssnylthumla
Metapsithyrus
Bombus campestris (Panzer 1801)	Åkersnylthumla
Fernaldaepsithyrus
Bombus flavidus (Eversmann 1852)	Lappsnylthumla
Bombus norvegicus (Sparre Schneider 1818)	Hussnylthumla
Bombus quadricolor (Lepeleiter 1832)	Broksnylthumla
Bombus sylvestris (Lepeletier 1832)	Ängssnylthumla

De olika arterna förekommer också under andra latinska namn.(alternativ i höger spalt)

Bombus wurfleini ssp mastrucatus (Gerstaecker 1869)	Bombus brevcigena (Thomson 1870)
Bombus balteatus (Dahlbom1832)	Bombus nivialuis (Dahlbom 1832)
Bombus balteatus (Dahlbom1832)	Bombus kirbyellus (Curtis 1835)
Bombus polaris (Curtis 1835)	Bombus arcticus (Kriby 1821)
Bombus consobrinus (Dahlbom 1832)	Bombus sahlbergi (Skorikov 1914)
Bombus humilis (Illiger 1806)	Bombus solstialis (Panzer 1805/1806)
Bombus pascuorum (Scopoli 1763)	Bombus agrorum (Fabricius.1787)
Bombus ruderarius(Müller 1776)	Bombus deramellus (Kirby 1802)
Bombus veteranus (Fabricius 1793)	Bombus equestris (Fabricius 1973)
Bombus veteranus (Fabricius 1793)	Bombus arenicola (Thomson 1872)

Artdatabankens rödlistor (2015) tar upp några arter.

• Bombus alpinus	Alphumla	Nära hotad (NT)
  Bombus cullumanus	Stepphumla	Nationellt utdöd (RE)
  Bombus distinguendus	Klöverhumla	Nära hotad (NT)
  Bombus hyperboreus	Tundrahumla	Nära hotad (NT)
  Bombus muscorum	Mosshumla.	Nära hotad (NT)
  Bombus polaris	polarhumla	Nära hotad (NT)
  Bombus pomorum	Frukthumla	Nationellt utdöd (RE)
  Bombus ruderarius	Fälthumla	Nationellt utdöd (RE)
  Bombus veteranus	Sandhumla	Sårbar (VU)

  Källa: Artdatabanken http://artfakta.artdatabanken.se/

  Noteringar:

  Bombus ruderarius, Fälthumla. Senaste fyndet 1966 Denna humla påträfffades senast 1940 i Wales.

  Bombus pomorum Frukthumla Senaste fynd var 1911

  Bombus cullumanus Stepphumla Påträffades senast 1976. Anses utdöd i hela norra Europa.

En art har utsetts till landskapsinsekt. Det är Jämtland som fått Bombus consobrinus (Dahlbom ) Stormhattshumla. Den har samma utbredning som Aconitum lycoctonum, Nordisk stormhatt.

Humlorna har mycket olika utbredningsområden. Vissa finns i stort sett i hela landet, vissa i fjälltrakterna,en finns t.ex. endast i sandiga lokaler i sydvästra och sydligaste Sveriges kustområden (B veteranus, sandhumla) osv.
Vissa uppgifter tyder på att några arter har ökat sitt utbredningsområde norrut. Uppgifterna bör dock tas med viss försiktighet eftersom fynden finns i lokaler som tidigare inte undersökts noggrant. Arten kan därför ha funnits där även tidigare.

Årscykel

Humlesamhället är ettårigt. Endast befruktade honor övervintrar. De är de stora humlor vi möter tidigt på våren. De bygger upp ett bo med några relativt små celler och lägger ägg i dessa. De humlor som utvecklas i dessa är arbetare, dvs icke fullt utvecklade honor som inte kan para sig. De övertar ansvaret för bobyggande, skötsel av yngel, insamling av föda, försvar av samhället o.s.v.

Under sommaren blir cellerna successivt större och därmed de utkrupna humlorna. Under sensommaren föds fullgångna honor och hanar, och parning kan ske. Arbetare och hanar dör under hösten. De befruktade honorna söker upp ett lämpligt vinterkvarter där de kan övervintra. Eftersom de skall klara vintern på den näring de lagrat upp i kroppen måste temperaturen vara jämn. Bäst torde de klara vintern om de finner en plats som håller ett par grader över fryspunkten. Kroppsfunktionerna går då på ”sparlåga”. Om temperaturen sjunker kan de frysa ihjäl och om det blir för varmt ökar förbränningen och den upplagrade näringen räcker inte till, de svälter ihjäl. Lämpliga vinterkvarter kan vara nere i marken, i lövhögar, komposthögar eller andra ställen där temperaturen är jämn och sval.

Föda

Humlor samlar nektar och pollen. Eftersom samhället inte övervintrar finns det ingen anledning att samla något vinterförråd. Humlehonung är därför endast ett vackert ord som – tyvärr – saknar täckning. Och även om den funnits fick den inte kallas honung.

Pollinering

Humlorna spelar en stor roll när det gäller växternas pollinering. Betydelsen kanske inte är så stor för det tidigt blommande som för dem som kommer senare under säsongen eftersom humlorna måste bygga upp sin numerär varje år.

Jämfört med honungsbin har humlor generellt längre tunga och kan därför komma åt nektar som ligger djupare i blommorna. Några arter har en mycket lång tunga (Bombus consobrinus (Dahlbom 1832) Stormhattshumla och Bombus hortorum (Linaeus 1761) Trädgårdshumla. Trädgårdshumlan har nästan lika lång tunga som hon är lång själv. Humlor med lång tunga klarar att pollinera blommor som har en lång blompip, t.ex. riddarsporre och stormhatt Nu är det inte alla humlor som har lång tunga.

Framför allt Bombus terrestris (jordhumla) och Bombus lucorum (lundhumla) kan bita hål vid blommans botten för att komma åt nektarn. Bin utnyttjar sedan denna genväg.

Vissa humlor används i yrkesmässiga odlingar för pollinering. Framför allt gäller det i växthus, men även odlingar i tunnel samt bär- och fruktodlingar är aktuella. Färdiga humlesamhällen som innehåller omkring 100 arbetare (antalet varierar) och en drottning saluförs i speciella kupor för detta ändamål.

Parning

Drönarna flyger ut och sätter doftmakeringar på träd och buskar. Olika arter väljer då olika höjd. Hushumlan lågt ner, Jordhumlan längs trädstammarna och stenhumlan i trädtopparna.

Bon

Olika humlearter föredrar olika lägen för sina bon. Vissa bygger under jord. Det kan vara i stenrösen, gamla sorkbon eller liknande. Exempel på sådana arter är:

Bombus hortorum (Linaeus 1761)
Bombus jonellus (Kirby 1802)
Bombus lapidarius (Linaeus 1758)
Bombus soroeensis (Fabricius.1776)

Andra arter bygger över markytan. Det kan vara i högt fjolårsgräs, i håligheter i träd eller i hus.. Exempel på sådana arter är:

Bombus muscorum (Linaeus 1758). Boet täcks med gräs eller mossa.
Bombus sylvarum (Linaeus 1761)
Bombus terrestris (Linaeus 1758)
Bombus pascuorum (Scopoli 1763)
Bombus hypnorum (Linaeus.1758)

Naturliga fiender och andra

Humlor kan liksom bin drabbas av virus, bakterier, kvalster o.s.v. . Bland fåglar som uppskattar humlor kan nämnas törnskata, varfågel och bivråk. Törnskatan kan spetsa humlan på en vass gren och på så sätt spara maten till senare. Bland de däggdjur som uppskattar humlor kan nämnas grävling som gärna äter hela humlebon.

Det största hotet under de senaste 50 åren har nog varit den omstrukturering som svenskt jordbruk genomgått . Målet har varit att få stora sammanhängande åkrar. Diken har lagts igen, stenrösen har försvunnit och andra refuger har försvunnit. Kemisk bekämpning av skadeinsekter har även drabbat humlorna.
Monogrödor har medfört att det inte funnits föda. Samtidigt har odlingslandskapet också förändrats så att mindre åkrar och ängsmark och betesmark minskat till förmån för skogsplanteringar.
Sammantaget har det inneburit att humlorna minskat i stora områden.

Genom den nya inriktningen att vi inte skall odlar livsmedel på åkermarken i samma omfattning (omställningsbidrag, träda, energiskog osv) kan man hoppas att humlornas livsmiljö åter förbättras.  På vissa håll har man sparat refuger längs åkerkanterna eller i fälten för att gynna humlor och andra vildbin. Det innebär förenklat att man sår i områden med växter som blommar andra tider än huvudgrödan för att ge föda till bina när huvudgrödan blommat över. Refugerna kan slås sent om man så önskar och skall helst inte jordbearbetas för att ge möjligheter för bin att övervintra i marken.

Humlans flykt

Humlans förmåga att flyga är ett speciellt område. Enligt alla logiska slutsatser skulle de inte kunna flyga. De är för tunga, har för små vingar o.s.v. Humlor kan dock inte läsa så de flyger i alla fall..
Beräkningarna var dock gjorda utan att ta hänsyn till vingrörelser. Sanningen är närmast att humlan inte kan glidflyga, en egenskap den delar med många andra insekter.
Jämfört med vanliga honungsbin samlar humlorna nektar under längre tid av dygnet. De kan också flyga vid starkare vind (15 km/h, medan honungsbin har problem när vinden nått 8 km/h). Humlor flyger som längst 2 km ( honungsbin vanligast 3 km), men den mesta nektarinsamlingen sker inom ett avstånd på 500-700 m ( honungsbin 1.200 m)

Den kortare flygsträckan kompenseras av kortare avstånd mellan samhällena.

Lite blandade udda uppgifter

Bombus sylvarum (Linaeus 1761), skogshumla finns även i Storbritannien och kallas där Scrill Carder Bee. Den hade tidigare en stor spridning i södra England och i lågländerna i Wales. Idag finns den endast på sju lokaler inom sitt tidigare spridningsområde. Orsaken till tillbakagången är inte riktigt klarlagd men en hypotes är att den hänger samman med att stora områden med rikblommande gräsmarker har försvunnit.

Bombus soroeensis var sepulchralis (Smied) är en underart till Bombus soroeensis (Fabricius.1776). Den finns i östra Tyskland, Polen och vissa delar av Danmark. Denna art bygger inte egna bon utan uppträder och utvecklas i andra arters bon.

Vi tycks ha många olika arter av humlor inom landet. Som jämförelse kan nämnas att det på de Brittiska öarna finns registrerat sammanlagt 19 arter. Två av dessa har dock inte påträffats på de sista 70 åren så ett rimligt antagande är at det finns endast 15 arter.

Psythirus

Snylthumlor.

9 arter i Sverige och sammanlagt 40 arter i hela världen.
Dessa liknar de vanliga humlorna men saknar pollenkam och pollenkorgar på bakbenen. De kan inte heller producera vax, och producerar endast könsdugliga individer d.v.s. inga arbetare. De kan därför inte bilda egna samhällen utan låter andra humlor föda upp deras avkomma.

Drottningens utseende är alltid väldigt lika värddrottningens, dvs den humleart man specialiserat sig på.

Drottningen väntar tills hennes värd byggt ett bo och fött upp ett antal arbetare. Sedan smiter hon in. Vanligtvis upptäcks hon av arbetarna och attackeras. Hon har dock ett kraftigt kittinskal och klarar angreppen.Om arbetarna inte lyckas driva bort henne söker hon upp drottningen och dödar denna. Därefter brukar arbetarna acceptera henne som samhällets nya drottning och sköta om hennes ägg och yngel. Avkomman utgörs endast av sexuellt fullvärdiga individer, inga arbetare. Detta medför att humlesamhället successivt blir svagare. Honorna parar sig och övervintrar medan hanarna dör under hösten.

En fauna anger att de känns igen på vingarnas sorgsna färg. Detta är dock troligtvis en skröna. Det som skiljer dem från övriga humlor är bl.a. att de har et tjockare kitinskal.

Bombus flavidus (Eversmann) kallas även Psithyrus lissonurus (Thomson 1872) Bombus sylvestris (Lepeletier 1832) kallas även Psithyrus quadricolor (Lepeleiter 1832)

När det gäller vilka humlor de parasiterar på går uppgifterna delvis isär. Detta kan bero på att det är ett fåtal observationer och att det kan vara svårt att skilja de olika arterna från varandra.

Sticks, bränns eller bits ?

Humlor har gadd precis som bin och getingar. Gadden är dessutom ansluten till en giftblåsa. Ingen skillnad alltså. Giftet är dock inte identiskt med bigiftet.
Humlor sticks om de blir retade vid sitt bo. Ute i fältarbete sticks vare sig humlor bin eller getingar.
Att humlor skulle brännas torde vara en myt. Det finns två troliga förklaringar till myten. Dels känns ett humlestick annorlunda än ett bi eller getingstick – kanske upplevs sticket mera som om humlan bränns. Dels kan mytens ursprung vara att hindra små barn att ta dom i handen. I en sådan situation sticks dom.
Jämför t.ex. att barn varnas för kabeleka därför att den ger sår. Det kan den visserligen göra i samma omfattning som smörbollar. Vanlig smörblomma, knölsmörblomma, tiggarranunkel och åkerranunkel har dock en kraftigare verkan, men där är varningarna inte lika starka. Så meddelandet till barnen är kanske mera : ”Lek inte vid bäcken”.
Vår maning blir således ”Klappa inte humlorna”.

Allmänt

Humlorna är vackra djur. Lär dig känna igen några olika arter. Njut av att beundra deras färgprakt. Bygg boplatser i din trädgård. Lyssna på humlornas surr. Njut av sommaren.

Internet flödar inte över när det gäller bra sidor som handlar om humlor Vi har dock försökt samla några sidor på vår länksida.

Humlornas bon

De olika humlearterna väljer olika lokaler för sina bon. Några bygger på eller i marken, andra högre upp.Humlorna behöver en hålighet av lämplig storlek. Det kan vara ett övergivet sorkbo, en annan hålighet, stenrösen, porösa sluttningar i grustag, dikesrenar, håligheter i hus eller träd osv.

Ett sätt att underlätta för humlorna är att ordna sådana utrymmen, t.ex. när man lägger upp stenrösen, gärdsgårdar eller stenpartier. Ett sätt att göra det är också att gräva ner en blomkruka upp-och-ned så att dräneringshålet kommer i markytan. Hålet skyddas sedan mot regn och ljus genom att några stenar arrangeras över det.

Humlekupa

Inom biodlingen använder man bikupor som bostäder till bina. När det gäller vissa humlearter kan man använda humlekupor. Genom att konstruera dessa med ett lock av glas går det att studera livet i ett humlebo – något som varit få förunnade.Principen för en humlekupa är att den skall innehålla två rum. Förrummet har ett flyghål, som skall gå att stänga till, samt anordning för matning (sockerlösning). Det skall också finnas möjlighet att lägga in pollengivande blommor i förrummet. Från förrummet finns en förbindelse till bokammaren, som skall vara försedd med lämpligt bomaterial, t.ex. visset gräs eller mossa.

Hela humlekupan kan lämpligen omges av ett ytterhus. Det har till uppgift att skydda samhället från ljus och temperaturväxlingar. Stark värme (från solen) liksom stark kyla (nattfrost) bör således förebyggas.

Uppgifter om hur kupan skall placeras saknas. Det är naturligtvis beroende på vilken art som är aktuell.  Koppert B.V, som producerar humlor för pollinering av olika grödor. rekommenderar att deras kupor placeras 0.5 -1.0 m över marken ( Bombus terrestris).

Mera om hur man ”befolkar” boet kan läsas i  ”Insekter som hobby”.Tyvärr har det inte gått att spåra författarens källor när det gäller artificiella honungsbostäder.

Humlornas övervintring

Många humlor övervintrar genom att gräva ner sig i något poröst material. Det kan t.ex vara torr mossa ( torvströ) lövhögar eller komposthögar. Hjälp dem gärna genom att ordna med lämpliga lokaler där en övervintring kan ske utan risk för att allt blir genomfruset. Och vänd inte komposthögen på hösten när humlorna sökt vinterkvarter.

Humlor eller bin ?

Om man vill använda humlor eller bin för t.ex. pollinering beror på flera orsaker.

Humlorna flyger vid lägre temperatur, +10°C, bin behöver +15°C. Det innebär bland annat att de flyger tidigare på morgonen och senare på kvällen.Humlorna klarar också starkare vind än bin, som inte vill ha vind över 25 km/h.  (7 m/sek)

Vissa humlearter har längre sugsnabel än bin, dvs de kommer åt nektar i blommor som är djupare. Exemplet brukar vara rödklöver.

Humlorna flyger kortare sträckor och har således ett mindre område.Troligtvis är det en av orsakerna till varför humlor har visat sig vara bättre för pollinering i växthus och tunnlar än vad bin är.

Humlorna är dock inte blomtrogna på samma sätt som bin. De saknar också förmåga att meddela andra individer i samhället när någon hittat en bra dragkälla.

En fördel humlorna har framför bin är att de lättare byter mellan olika blommande träd. Det är en fördel t.ex. vid pollinering av äpple.

Bland humlornas nackdelar kan nämnas att humlesamhället behöver en viss tid för att bygga upp en tillräcklig storlek. Tillgången på humlor är således rätt liten när t.ex. äppleträden blommar.

Ett humlesamhälle innehåller också ett mycket begränsat antal individer jämfört med ett bisamhälle. Det kan därför behövas ett antal humlesamhällen för ge ett tillräckligt antal blombesök under en begränsad tid.

————————————————————————————————————————–

Gotländsk humla?

Följande artikel var införd i Gotlands Allehanda 2002-12-16, och återges med tidningens godkännande. Den bild som hänvisas till i texten återges ej

Har humlan liftat med en flyttbil eller importerats för att jobba i växthus?

Gotland har begåvats med en ny humleart!

Den har setts förre ön tio gånger och kan förstås inte alls betraktas som särskilt vanlig.
Eller också är det som det ofta är med insekter – dom finns där, men ingen lägger märke till dom.
Arten det handlar om heter Bombus hypnorum, ett vetenskapligt namn som Linné gav den.
Mer vanligt är den kallas hushumla.
Om du har sett en humla som du tror är hushumlan – kontakta GA (se nedan) så ska vi förmedla dina uppgifter till humleintresserade personer!

Uppropet om de gotländska hushumlorna kommer från Stig Högström, visbybo som på senare år lagt ner mycket tid och intresse på vitmossor bland annat. Men hans intressesfär är bred och under sina vandringar runt om på Gotland har han en gång – det var i september i år – träffat på en hushumla.

– Den är ganska lätt att känna igen om man ser efter lite noga. Hushumlorna har nötbrun mellankropp, bakkroppen är svart och har en vit spets.

Setts åtta gånger

Hushumlan upptäcktes första gången för nio år sedan av Urban Wahlstedt.

Detta första exemplar sågs i Visby, i Gråboområdet.

Sedan dröjde det till sommaren 1999 när Håkan Elmquist, entomolog från Mariefred som brukar leda insektskurser på folkhögskolan i Hemse, rapporterade om två exemplar på Tofta skjutfält.

Efter det gjorde han flera observationer just i Tofta. Sommaren 1999 såg han också en hushumla i DBV:s trädgård i Visby. Och det är där som Stig Högström gjorde sin iakttagelse den 10 september i är, det åttonde fyndet på ön.

Hur kom dom hit..?

Men hur har humlorna kommit till Gotland?

– Jag menar att det nog kan uteslutas att de skulle flyga hit av egen kraft, det är för långt för en humla att flyga hundra kilometer över havet till Gotland. Det troliga är att de liftat med någon båt. Man kan tänka sig att humlorna har funnits i en container eller att de råkat följa med ett flyttlass med färjan eller så.

Gotland hade fram till fynden av hushumla, 11 kända humlearter. Nu är dom 12!

På fastlandet är hushumlan inte alls ovanlig. Man hittar den i anslutning till människors boningar, den finns i parker, trädgårdar, i villaområden men också i skogsmiljöer. De bygger sina bon i fågelholkar, i trädhålor men också i hus, på vindar eller i sprickor i någon husfasad. Någonstans har den ju fått sitt svenska namn i från.

Jobbar i växthus

Men åter – hur kom dom hit? En annan tänkbar möjlighet är att humlorna kommit hit i kartong, beställda av någon som odlar tomater och som köpt humlor för att släppa ut i växthuset. Humlor används sedan flera år som pollinerare, men i Sverige förefaller en annan art (mörk jordhumla) vara den som används mest.

Nu är det inte bara på Gotland som hushumlan gett upphov till viss uppmärksamhet.

I Storbritannien hittade man förra sommaren den första humlan av precis samma art! Den hade aldrig tidigare observerats på de brittiska öarna och det är fortfarande osäkert om den är etablerad som art där eller inte.

Fyndet i England

Humlan fångades i Wiltshire nära byn Landford i ett område som heter New Forest

Entomologen/insektsexperten Dave Goulson vid universitetet i Southampton, som också lånat ut bilden här intill till GA, uppger att man inte vet säkert om humlan som fångades, hörde till en etablerad koloni eller om den var på rymmen från något växthus.

Så håll ögonen öppna i sommar efter humlor med brun mellankropp (alltså den del av humlan där vingarna sitter), svart bakkropp med vit bård längst ut. Den kan knappast förväxla med någon annan humleart.

ROBERT GAHNFELT 20 25 56/0739-25 25 14

För den som är intresserad av ytterligare material från Gotlands Allehanda hänvisas till http://ga.helagotland.se/

Litteratur

Jørgensen, Lavrids	Bier	Danmarks Fauna 24-26 (1920-22)
Elving, Rabbe	Die Hummeln und Schmaroterhummeln Finlands	Fauna Fennica 10 (Helsingfors 1960)
Janzon Lars-Åke, Svensson Bo G. & Erlandsson Stellan	”Catalogus Insectorum Sueciae. Hymenoptera, Apoidea.3. Megachilidae, Anthophoride and Apidae”	Entomologisk Tidskrift nr 112 (häfte 3, 1991)
Løken, Astrid	Studies on Scandinavian Bumble Bees	Norsk Entomologisk tidskrift vol 20, nr 1 1973)
Løken, Astrid	Scandinavian species of the genus Psithyrus Lepeletier (Hymenptera: Apidae)	Etmologica Scandinavica, supplement no 23 1984 (ISSN 0105-3574)
Norén Lars, Abenius Johan & Hellqvist Sven	”Intressanta fynd av bin (Hymentoptera; Apoidea) i Sverige”	Entomologisk Tidskrift nr 119 (häfte 3-4, 1998)
Gotlands Allehanda	Artikel	av Robert Gahnfelt 2002-12-18
ArtDatabanken	Humlor	Länksidan
Cromberg, Nils & Wikars, Lars-Ove	Humlor	Fälbiologen nr 2 1987
Bergqvist, Karin	Humligheter	Svensk Natur nr 3 1994
Göran Homström	Humlor, Alla Sveriges arter	Symposium 2007
Dave Goulson	Bublebees, Behavor and ecology	Oxford Press 2003
Kjellander, Eric	Insekter som hobby.	Lund 1979, ISBN 91-37-06999-3

För akutell lista över hotade arter se artdatabanken.

Bestämningsnyckel och uppgifter om de olika arterna finns på Artdatabankens humlesida.

Sammanställt av Rune Hedberg  2015