Vinterförluster

Inledning

Vinterförluster kallas det när bisamhällen dör mellan invintringen och  våren. Nu är det här med våren lite tänjbart. I vinterförlusterna brukar  också räknas in de samhällen som klarat vintern men är så försvagade att  de inte överlever våren.

Omfattning

Omfattningen av vinterförluster i Älvsborgs läns Norra Biodlareförbund för åren 1972 -1997 anges i figur 1.

 

 
Figur 2
Vinterförluster i procent. Älvsborgs Läns Norra Biodlareförbund 1972-1997

Det kan tyckas att vinterförlusterna är stora eftersom de varierar mellan 7 och 17 %. Ingen kommersiell verksamhet skulle acceptera ett svinn i den storleksklassen.
Nu är ju verkligheten att de flesta biodlare har ett fåtal samhällen. Om man invintrar fem samhällen och tappar ett så är det något man kanske räknat med. Vinterförlusterna blir dock 20% för den biodlaren. Sett ur den synvinkeln kan man anse det för stort, medan ett av fem är mera naturligt. Man har helt enkelt haft lite otur.

Det märkliga är dock att vinterförluster diskuteras rätt lite. Om detta gjordes mera skulle förlusterna  efter ”katastrofår” som  1979 och 1982 resultera i drastiskt sänkta siffror. Så är dock inte fallet.

Ett etappmål måste vara att komma ner i nivåer kring låt säga 5% och att inte ha toppar över 10%. Det finns nämligen en hel del som biodlaren kan göra för att minska vinterförusterna.

Orsaker

I rapporterna brukar följande samlingsnamn användas.

  • Utsot
  • Visefall
  • Svält
  • Fukt och mögel
  • Annan orsak

Fördelningen mellan olika angivna orsaker återges i figur 2. Fördelningen mellan olika anledningar varierar något från år till år, men variationerna är rätt små, och proportionerna ungefär lika.

 
Figur 1
Vinterförluster i procent. Älvsborgs Läns Norra Biodlareförbund 1997

Vad döljer sig då bakom de olika rubrikerna ?

Utsot

Utsot är det gamla svenska namnet för diarré. Det innebär att bina släpper sin avföring inne i kupan i stället för att göra det ute i det fria. Resultatet blir att ramar, vaxkakor och allt annat blir förorenade av exkrementer. I detta kan sedan bakterier o svampar få fäste och förorena födan.
Att det uppstår utsot beror på att binas tarm blir överfylld och att de inte kan komma ut på rensingsutflykt.
I stort finns det tre orsaker till detta.
Den ena är att bina får otjänligt vinterfoder, dvs att vinterfodret innehåller för mycket oförbrännbara produkter. Socker innehåller 0,5% oförbrännbart, medan ljunghonung kan innehålla upp till 2%. Övriga honungstyper ligger mellan dessa värden. Eftersom bin normalt inte släpper exkrementer inne i kupan blir tarmen så småningom överfylld.
Den andra orsaken är att våren blir mycket kall och sen. Rensingsutflykten blir då försenad.
Den tredje är att bina har en sjukdom som heter Nosema.

Visefall

Visefall innebär att bisamhället på våren inte har någon drottning. Någon produktion av nya arbetsbin kan således inte ske och samhället tynar bort, ev kan det bli puckelyngel ( drönare från ägg producerade av arbetsbin).
Visefall anges som en vanlig orsak. Troligtvis anges den oftare än vad som motsvaras av verkligheten.
Orsaken till att samhället saknar drottning kan vara flera. Drottningen kan ha omkommit / dött i samband med invintringen eller under hösten / vintern. Det kan ha skett av ålderssvaghet, genom misstag av biodlaren vid invintringen, att hon blivit bollad i samband med någon störning under vintern osv.
Hon kan också finnas kvar i samhället men mist förmågan att lägga ägg.

Svält

Svält uppstår när fodret tagit slut eller bina inte kommer åt det. Den vanligaste orsaken är att de fått för lite vinterfoder. En annan orsak kan vara att de inte når fodret. Det kan finnas på ramar som befinner sig för långt bort från vinterklotet. En tredje orsak kan vara att vinterfodret innehåller bladhonung som kristalliserat så hårt att bina inte kan lösa upp den (se separat sida).

Fukt och mögel

Fukt och mögel är vad som sägs. Det uppstår när miljön inne i kupan har för hög relativ fuktighet. Kondens avsätts och eftersom honungen är hygroskopisk, dvs drar till sig vatten, kan den börja jäsa. En miljö som är gynnsam för olika bakterier bildas också.

Annan orsak

Annan orsak är ett samlingsbegrepp. Det omfattar allt annat. De vanligaste orsakerna är att samhället blivit stört under vintern. Det kan ske om det kommer in möss som äter uppvaxet och bygger bo på kupbottnen, talgoxar kan sitta på flustret och knacka med näbben så att vibrationerna lockar ut bin. Björnar kan välta kupor för att koma åt honungen osv.
I våra trakter har vi inte haft problem med björnar. Däremot med mopedåkande ungdomar som sparkat omkull kupor.
Andra orsaker till vinterförluster är att kupor vält, att tak blåst av och att flusteröppningar täppts igen med snö och is.

Tips för bättre övervintring.

En tysk undersökning som gjorts vid Hohenheims universitet (1989-1997) visar att bistyrkan i oktober och mängden vinterfoder har den största betydelsen för överlevnad och vårutveckling. Yngelmängden på hösten, isolering, ramstorlek, ramarnas ålder (ljust eller mörkt vax ) väderstreck på flustret, sent drag har i princip ingen betydelse alls.
Bladhonung är negativt. Om man poängsätter olika faktorer så ser det ut på följande sätt:

Bistyrka i oktober 9
Yngel sensommar 1
Yngel höst 0
Foderföråd 7
Bladhonung i foder 4
Kuptyp 0
Isolering 0
Ramstorlek 0
Vaxålder 0
Drottningenshärstamning 1

Ju högre siffra ju större betydelse för övervintring.
(Källa: Gerhard Liebig, Deutsches Bienen Journal juli 1997)

Övervintra endast starka samhällen

Det kan kännas frestande att invintra ett visst antal samhällen. Om man under hösten ser att något eller några samhällen är svaga bör man dock förena detta / dessa med andra samhällen. Att invintra små samhällen är dålig ekonomi. De brukar vara svaga på våren och ha en sen utveckling och därmed kanske ge låg honungsskörd. Risken för att de inte skall klara vintern är också överhängande. De bin som bildar vinterbin föds under sensommaren.

Rätt vinterfoder

Vinterfodret skall innehålla så liten mängd oförbrännbara produkter som möjligt för att man skall minimera risken för utsot. Socker eller Bifor (invertsocker) är att föredraga framför binas egen honung. Framför allt bör man undvika att det finns bladhonung eller ljunghonung i vinterfodret.

Binas vinterfoder skall innehålla högst 20% vatten för att inte jäsa. Logiskt skulle då också det foder man ger dem innehålla så lite vatten som möjligt. En helt mättad sockerlösning får dock hög viskositet ( blir trögflytande) och det innebär problem för bina. En lämplig koncentration torde vara 60%

Invintra i tid

Invintra så fort sista draget tagit slut. Det finns ingen anledning att vänta till långt fram på hösten. Bina behöver lite varmt klimat för att kunna torka ner vattenhalten utan alltför stor energiåtgång. Underlätta för dem.
Om man väntar tills det blir sent på hösten finns risk för att fodret blir kallt och att sockerkristaller fälls ut och täpper till foderkoppen.
I vår del av landet, Västkusten, torde andra hälften av augusti vara en bra tid för att börja invintringen – om  det inte är ett starkt  ljungdrag. I varje fall bör invintringen vara klar 1 oktober.

Sjukdomar

Bekämpa sjukdomar hos bina. Ett försvagat samhälle har svårare att klara vintern.

Nosema orsakas av ett encelligt spordjur  (Nosema apis) som lever i biets tarmkanal. Ett nosemaangrepp innebär att tarmludden förstörs och biets förmåga att ta upp näring minskar.

Troligtvis är nosema vanligare än vad statistiken visar. Den är dock rätt enkel att bekämpa genom att behandla utbyggda ramar med ättiksyraånga. Bakterien tål inte ångorna och dör inom åtta dagar. Sådan behandling borde vara standard hos varje biodlare

Majsjuka är ingen sjukdom utan orsakas av vattenbrist, och förekommer under våren. Det är lätt att avhjälpa genom att ge tillgång till vatten i, eller i anslutning till kuporna. Se dock till att vattenanordningen är så konstruerad att vattnet inte kan förorenas av exkrementer från bin. Detta för att undvika spridning av varroa.

Viselöshet

Enklast är det att kontrollera att drottningen finns med vid invintringen. Det är lätt om hon är märkt. Märkning sker genom att sätta en liten färgklick på ovansidan av mellankroppen (”vid skulderbladen”). Om man vid vårundersökningen inte hittar någon drottning, eller något sammanhängande yngel kan man på goda grunder misstänka att drottning saknas.

I ett samhälle styrs det mesta av de feromoner drottningen utsöndrar. Ambinas produktion av fodersaft är ett exempel på detta. Om drottningen gått förlorad, eller finns som oparad, saknas feromonerna. Samhället har inget behov av pollen eftersom det inte finns något yngel. Efterfrågan styr pollenhämtarna. Den nedärvda instinkten (troligen) gör dock att en del bin trots allt hämtar pollen och nektar. Missförhållandet i kupan visar sig dock i att den mängd pollen det enskilda biet samlar är mycket liten.
Vid en jämförelse på flusterbrädan, ser man klart skillnaden på pollenklumparnas storlek mellan viseriktigt och viselöst samhälle.

Om man misstänker att samhället är viselöst bör man omgående förena det med ett annat samhälle.

Svält

Det är dock sällan som bina dör av svält under vintern. Den kritiska perioden är på våren när vinterklotet lösts upp och foderförbrukningen ökar. En foderkontroll efter rensingsutflykten kan rädda många samhällen. Det är då möjligt att stödfodra bina.

Ha unga drottningar

Även drottningar har en viss livslängd. Det som ofta rekommenderas är att byta vartannat år. Det ger också samhället bättre förutsättningar att klara sig från visefall.

Undvik möss

Möss och näbbmöss söker sig gärna till bikupor för att få vinterbostad och vax. Oftast låter de bina vara men ställer till med problem genom att äta upp vax, foder och ramar. De förorenar i kupan och kan genom sin närvaro störa bina så att de inte håller sitt vinterklot utan fryser ihjäl.
Enklast är att se till att mössen inte kommer in. Om man har uppstaplingskupor kan detta ske genom att man lägger ett spärrgaller mellan botten och understa lådan. OBS spärrgaller i metall.

Undvik fåglar

Talgoxar uppskattar bin som föda. Vintertid tycks vissa individer specialisera sig på att sitta på flustret och trumma tills det kommer ut bin för att se vad som står på – och vips är de uppätna. Även om talgoxen inte äter upp alltför många bin innebär det att vinterklotet störs med ökad foderförbrukning som följd. Resultatet kan yttra sig som svält – trots att fodermängden skulle ha räckt.
Enklast undviker man detta genom att inte ge talgoxen tillgång till flusteröppningen. Tag bort landningsbrädor. Skydda öppningen med kycklingnät, granruskor eller liknande.

Även hackspettar kan orsaka problem. Det svaga surrandet från bina signalerar att det finns mat att hämta. Störst skador blir det på kupor av vissa porösa plastsorter.
OBS! Hackspettarna är fridlysta och får inte skjutas.

Rätt uppställningsplats

Uppställningsplatsen bör väljas så att den blir så lugn som möjligt. Inga grenar får kunna slå mot kuporna, ingen snö rasa ner från grenar osv. Undvik att placera kuporna så att det kan rasa ner snö på dem, Om det är problem med mopedåkande ungdomar kan man gräva lite diken eller ordna andra hinder. Uppställningsplatsen bör väljas så att den inte är utsatt för hårda vindar. Om möjligt bör den också vara så att den inte uppvärms alltför snabbt på våren.

Rätt ventilation

Bina behöver luft. Fuktig luft bör kunna ventileras ut. Nätbottnar har många fördelar eftersom de ger god luftväxling även om hela kupan snöar över. ( tillräcklig luft kommer genom snön).

För dem som har fasta bottnar ( t.ex. av Lundgrens modell) gäller att flusteröppningen aldrig får täppas till av snö, is, döda bin eller annat. Ett skydd som hindrar snö att blåsa in i kupan rekommenderas. Det  kan ordnas på flera sätt med t.ex. att ställa granrisruskor eller landningsbrädena framför. Verandan på vissa trågkupor brukar också gå att flytta till ett nedre läge.

Förarbeten.

Bäst förutsättningar för en säker övervintring får man om man ser till att man har friska och starka samhällen att invintra. De skall ha tillräckligt med vinterfoder.

Myter, tro och vetande

Liksom mycket annat inom biodlngen finns det mycket tro och myter kring hur man skall invintra bin. Ofta baseras de på att vi tillskriver bina mänsklig egenheter.

Bland många saker biodlarna ”vet” kan nämnas:

  • En botten skall vara varm. Bina tycker inte om att bli kalla om fötterna.
    Sanningen är att bina knappast vistas på bottnen utan befinner sig nära varandra uppe på vaxbygget.
  • Trågkupor ger säkrare övervintring än uppstaplingskupor.
    Den tyska undersökningen visar att kuptypen inte spelar någon roll.
  • En hög ram är att föredra framför en låg.
    Motiveringen skulle vara att bina lagrar honung ovanför sig och äter sig uppåt hellre än åt sidorna. Konstigt nog rör de sig i sidled (djupled) i en trågkupa.
  • Längdbygge är bättre än tvärbygge.
    Troligtvis spelar det ingen som helst roll hur ramarna står i förhållande till flusteröppningen.
  • Bina sitter lugnare på gammalt vax än på nytt.
    Det finns inget som säger att så skulle vara fallet.
  • Bina bör bygga nytt vax från mellanväggar till övervintringen.
    Det spelar ingen roll för övervintringen om vaxet är gammalt eller nytt. Vaxet bör dock inte bli för gammalt enligt den praxis vi tillämpar i Sverige, men detta har andra orsaker.
  • Bina skall ombonas så att de kan hålla värmen under vintern.
    Det är en missuppfattning att tro att bina håller hela kupan varm. Det enda som är varmt är yngelklotet. Försök i klimatkammare visade att det två cm från klotets yta kunde vara -20°C medan klotets yta var 7-8°C. I Karelen har man övervintrat samhällen i oisolerade trälådor (22 mm) med lyckat resultat.
  • Bina skall sitta trångt på vintern.
    Motiveringen är åter igen att man tillskriver bina mänskliga egenskaper och tror att de håller hela bostaden varm. Det finns knappast någon anledning till att ha trångt. Om det inte finns plats för samhället att expandera på våren ökar riskerna för att svärmtendenser uppstår. En annan fördel med att ha gott om plats är att döda bin och vaxsmulor då inte täcker nedre delen av foderramarna, och hindrar bina att komma åt fodret. Invintra därför alltid med minst två lådor vid uppstaplingskupor.
  • Kupan behöver vara isolerad för att bina inte skall starta för tidigt.
    Motiveringen är att solen värmer upp kupan och lockar bina att starta yngelsättningen för tidigt på våren.  Använd sparsamt med packning på vintern och mera packning på våren. Det låter kanske konstigt men bina håller aldrig hela utrymmet i kupan varmt så länge de sitter i vinterklot. När våren (= värmen) kommer löses klotet upp och yngelsättningen tar fart. Idén med gott om packning på våren är att utestänga solvärmen som kan locka bina att starta för tidigt.
    Yngeluppfödning kräver pollen för att kunna fungera. Någon större produktion av yngel tär därför inte önsvärd innan tillgången på pollen är tillräcklig. Det finns samhällen som har yngel hela, eller stora delar av vintern utan att de därför dukar under. Troligtvis är det ett sätt att reglera vätskebalansen i samhället

Listan kan göras lång. För varje påstående finns minst ett motargument.
Vissa saker är sanna, annat bara myter.

Kvar står dock att de bästa förutsättningarna har man om man invintrar starka samhällen med tillräckligt mycket vinterfoder av rätt kvalitet. Alla andra faktorer är underordnade.

Vinterdödlighet 1997

Absoluta tal

Utsot 6
Visefall 59
Svält 15
Fukt och mögel 4
Annan orsak 52

Sammanställt av Rune Hedberg